Ännu en insnöad dag

För dagen intet nytt. vi har fått veta att marodören attentatsmannen i Stockholm har förberett sig under 4 år för sin uppgift att ta död på ett antal oskyldiga människor i närheten av Åhlenvaruhuset. Det har kommit kommentarer om att vi i Sverige är alltför godtrogna för att inse att det som nu utspelats har en allvarlig sida och det verkar tyvärr vara så. Personligen tror jag inte ett ögonblick på att de religiösa strukturer som nu erövrar Sverige inte har andra mål än som predikas av diverse ledare. Det är rörelser som vill erövra världen- inte mycket bättre än nazismen och kommunismen på sin tid. Det verkar ta minst 50 år innan dokumenten avslöjar vad som egentligen är avsikten. Det handlar om förslavande, kvinnoförtryck och tillintetgörande av otrogna ioch total mansdominans. Under vilka förtecken det hela sker är egentligen ointressant eftersom det inom alla religioner finns likartade dogmer. Vilket syfte fyller annars missionsverksamhet i olika former oavsett religion. Stolligheter a la Hitler om arisk ras och Valhall som det shangri la som väntar tar man inte längre på allvar. Tyvärr- tendensen finns där. Det som bekymrar mig en aning är det faktum att man umgåtts med människor som uppenbarligen haft en livssyn som ligger nära den facistiska kommunistiska eller nazistiska under en utstrålning av humanism som vid närmare beskådande är alltigenom falsk men väl dold.
Lyssnar just på en engagerad debatt om samgående mellan Centern och Folkpartiet. Under min studietid vid Sthlms Universitet hade jag som professor Nils Andrén och han sade då kategoriskt att det enda möjliga var ett samgående mellan de borgerliga partierna om de skulle ha någon möjlighet att komma i regeringsställning. Alliansen har besannat detta och man får hoppas att de nu på något sätt materialiserar detta. Hoppas kan man ju alltid. Många nutida
ledare har börjat få en mer realorienterad syn på kristendomen. Därmed inte sagt att den intellektuella moralens maxim ska vara att inte tro på något inte kan bevisas. Även det blir svårt att bevisa. Eller som Per Olof Enquist rekommenderade Ingemar Bergman att använda när frågorna blev alltför påträngande "Det är i skärningspunkten mellan språket och moralen som vår nya frihet blir synlig" som standardsvar på journalisternas frågor. Och det är inte alldeles lätt att förstå och något att begrunda för envisa medieföreträdare.