Den grå vardagen

Det är mycket som händer runtom i dagsläget. Novembervädret förnekar sig inte Nu när dagarna blir allt kortare förväntar man sig eller åtminstone hoppas man på att det ska vara något nytt som gör att man ser mer positivt på tillvaron. Tyvärr blir inte alltid så fallet. En ny svensk EU-kommissionär har utsetts. Av någon anledning som jagh inte förstår är man mer eller mindre tvungen i Sveriges fall att utse en kvinna som kandidat till posten. Den mest kvalificerade nmligen Carl Bildt nämns överhuvudtaget inte i sammanhanget. Det kan ju ligga personliga skäl och viss animositet från en del personer. Det borde inte hindra att man utser den mest kvalificerade och en som vågar sticka ut hakan även i känsliga sammanhang. Ingen torde i nuläget överglänsa honom.
Har just påbörjat en bok om den siste tempelriddaren. Det är närmast en roman men tämligen späckad av händelser som aldrig kan ha inträffat.e Men i en roman får man skriva litet hur man vill. Dan Brown har ju inte precis skingrat dimmorna kring frimureriet och det lär inte denna göra heller för den delen. Idag torsdag har också Jsdan Guillot anklagat Expressen för att de beskyllt honom att vara landsförrädare vilket de inte har gjort. Men det har han sig själv att skylla när han försökt dölja sina kontakter hur oskyldiga de än må vara. Är man "officiell" person får man finna sig i granskning om både det ena och det andra, hur oväsentligt det än må vara.Dagens mest intressanta i SvD var Cornelia Edvardssons krönika. Mankan förb ehållslöst instämma i vad hon anser om svenska DDR-kramande kulturpersonligheter som inte ens har vett att erkänna den korruptiva verksamhet de var offer för. Det är obegripligt. Under en färd genom det gamla DDR kunde jag från Stralsund till Berlin inte se en enda fågel. Om jag inte minns fel så fanns det i Stralsund en köttaffär där det enda som fanns till salu var en mager höna. Att svenska kommunistkoryfeer och andra medlöpare inte observerat något liknande är förvånansvärt. Den enda byggnad i Stralsund som var någorlunda väl bevarad var det hus där Karl XII övernattade under sin ridtur från Bender till Sverige. Det fanns till och med en skylt på huset med guldbokstäver som berättade om händelsen. Vad som i övrigt sig i riket tilldragit senaste dagarna har jag inte födjupat mig in. Att Reinfelt frotterat sig med den ryske presidenten kan väl vara positivt men reser samtidigt en del frågetecken. Man vet ju inte vad som finns i bagaget utöver gasledningan. Den kunde man gärna vara förutan. Vi har haft nog av ryska smällare i olika sammanhang, förr som nu.

Hörde att EU fått en president och en utrikesminister från Belgien resp. Storbrittanien. Vi lär snart få se vad de duger till. Tycker att Reinfeldt klarar sitt uppdrag förvånansvärt bra.

Berlinmuren-dagen efter

10/11
Ägnade en stor del av gårdagen att lyssna på radioprogrammen om Berlinmurens fall. Att samtidigt försöka att följa paneldiskussionen på TV var en aning besvärligt men det gick ganska skapligt. Även om jag med min minislägga anlände någon dag senare upplevde jag det hela som vore det igår.Har tagit del av recentionerna av Birgitta Almgrens bok om svenska förbindelser med DDR, Av innehållet att döma var framstående svenska politiker och stora delar av lärarkåren i svenska gymnasier mer eller mindre köpta av Stasi för att delta i propagandan för detta falsifikat av verkligheten. Att man inte, till skillnad från vad som är fallet i andra länder får ta del av de uppgifter som finns i svenska och Stasi-arkiv om dessa diktaturmedlöpare. Att de fanns ledda av exdempelvis Stellan Arvidsson var väl uppenbart för de flesta, men att det fanns så många inteligenta svenskar med skygglappar är svårt att förstå- eller kanske inte. Det finns svenska samrabetsföreningar med såväl Nordkorea som Kuba för att ta ett par ur diktaturklubben. Att dessutom själv på nära håll upplevt, utan att vara medveten om det faktiska förhållandet, av kollegiala skäl tvungits umgås med nazistkoryfer och kommunistdogmatiker känns inte helt bekvämt. En del har sedermera inlemmats i det svenska finrummets gemenskap. Onekligen ett ödets ironi. (Läs gärna Birgitta Almgrens böcker i ämnet- Inte bara Stasi resp. Drömmen om Norden (Illusion und Wirklichkeit). Att uppenbarligen en del av bekantskapskretsen kan tänkas tillhöra den gruppen känns inte helt OK. Tyvärr ligger kompromissen alltför nära tillhands

Muren

För knappt tjugo år sedan var jag i Berlin några dagar efter gränsöppningen tillsammans med en grupp seniorer från Förbundet Akltiva Seniorer och Medborgarskolan.. Stämningen var i högsta grad upprymd. Kommersen med ryska soldatprylar var i full gång och utanför det gamla parlamentet var det i det nrmaste tumultartat. Själv hade jag , eftersom jag visste att muren "fallit, tagit med en hammare eller snarare en mindre slägga och gick lös på muren för att få med mig några bitar hem. Det gick bra ävenom Honecker och hans anhang brukat tämligen stor del i cement när man blandade betongen. Packningen blev några kilon tyngre än vid utresan. Vi bodde i Grunewald i närheten av den skog där sedermera muren sedermera lämpades av i krossad form. Där låg förutom Europische Akademie där vi bodde, också Elsa Brändströms hus. I akademin hade vi vid tidigare besök bland andra fått träffa förre presidentens eller om det var rikskanslern Gustav Stresemans son (dvs före Hitlers maktövertagande) och andra framstående personer från den gamla republiken tid. Streseman belönades också med Nobels fredspris. Tyvärr blev hans insats inte bestående. Det kändes befriande att nu få åka fritt över till Östberlin. Vid tidigare besök var vi nogsamt övervakade av Stasi. Besöket i Plötzensee, nazisternas avrättningsställe för obekväma personer gjorde djupt intryck. Det man speciellt minns var det faktum att de avrättade själva eller deras anhöriga fick betala för avrättningen. Hur djupt kan moralen egentligen sjunka? De metoder man använde under Hitlertiden var värre än man kan uthärda . Förmodligen var det om inte lika grymt under den 1989 avslutade DDR-perioden så näst intill. Obegripligt hur svenska framstående politiker kunde ställa upp för vänskapsbesök i så stor omfattning som nu visat sig vara fallet. Åtskilliga i den svenska s.k. Intelligentsian hade uppenbarligen tämligen väl tilltagna skyglappar i sin perception av bländverket. Att vår nuvarande regering behagat sekretessbelägga Stasi-information om dessa personer är högst anmärkningsvärt.