Efter trettondagen

Det har varit ettlångt uppehåll i skrivandet. Mycket har hänt , men det mesta har såvitt jag förstår ältats fram och tillbaka i medier av olika slag. Jag har emellertid ägnat mig en del åt läsande utöver tidningarna som har varit intressant. Närmast har det varit och är Herbert Tingsten och några av hans böcker från 40- och 50-tal. Det mesta av vad han skrivit har giltighet fortfarande. Hans analyser är skarpa och kritiska med formuleringar som såvitt jag förstår saknar motstycke i svensk journalistik. "På Marknadstorget" och "På Krigsstigen" liksom "Argument" borde med fördel kunna läsas av vår tids politiker. Av de mer anmärkningsvärda händelserna under sistlidna månaden kan man måhända inrymma den golfvärldens habituee som visat sig ha virila egenskaper utöver det vanliga. Han torde inte vara ensam i kretsen. Inte minst har värdiga föregångare i högreståndsvärlden föregått med exempel som onekligen förvånar. Att det rör sig om exempel om än av olikartad beskaffenhet, som chockerat och uppenbarar en skäligen moralisk omedvetenhet är egentligen inte förvånande. I dagens upplysta värld är det inte längre möjligt att vara diskret. Nåväl, som sagts av många sansade debatörer "han/hon är i alla fall en människa" även om det ibland förvånar hur somliga utnyttjar de frihetsgradern man har i kraft av sin ställning i sportvärlden eller i offentliga sammanhang.
Vi har bevistat UAKs nyårskonsert och som vanligt blir man imponerad av framförandet. Att en kör där medlemmarna gör detta som en fritidssysla är onekligen en bedrift. Att framföra komplicerade körverk i samordning med etablerade musikensembler och solister så professionellt är värt all beundran.

Sen kan man onekligen fråga sig varför man byggt ett konserthus mitt inne i Uppsala med i det närmaste oöverkomliga parkeringsmöjligheter är svårförståeligt. Uppsalas stadsplanerare och politiker har uppenbarligen perspektiv som inte överensstämmer med verkligheten. Men det är klart, har man 600 miljoner i byxfickan eller kjoltyget och som man inte vet vad man ska göra av lusidorerna så bygger man sina egna monument. Lägg därtill ett årligt underskott om ca 20 miljoner.Vem betalar det. Hur vore det att använda kyrkor som mestadels står tomma liksom öde flyghangarer etc. eller åtminstone förlägga skrytbyggena till mer publikvänliga platser varav det finns många i Uppsala med omnejd. Dessutom kunde man roa sig med att informera sig om publicums åsikter. Biljettpriserna indikerar dessutom att lokalerna ifråga är avsedda för en burgen över- och medelklass i medel- och övre medelåldern och de som inte behöver betala för sig.

Enligt vanligtvis tillförlitliga källor lär norrmännen nu yvas över att den norska produktiviteten är långt över den svenska, mest tack vare rika olje- och mineralfyndigheter. Liksom fallet är med Nobels fredspris rör det sig förmodligen om starkt devalverade uttalanden hur man nu vill tolka det.

Efter ett uppehåll beroende av kylan som får de ev. intellektuella ansatserna att avsevärt förminskas har jag efter namnsdagen den 13 januari återupptagit skrivandet i bloggen. Eftersom man numera har tillgång till en så stor mängd av information att det knappast finns något som man inte kan leta upp via youtube, twitter etc. inskränker jag mig till några personliga synpunkter på sådant som man blir engagerad elleer upprörs av. Idag har någon lagt fram en rapport om hur man behandlat fosterbarn i Sverige un 1900-talet och förmodligen fortfarande. En liknande utredning gjordes i Norge och där har regeringen bett om ursäkt för statens handläggning och omhändertagandet av barnen där och därtill kompenserat barnen ekonomiskt. Så icke i Sverige där man i stället på grundval av rapporten tillsätter en ny utredning för att se vad man ev. kan göra. Det vittnar om en oacceptabelt orimlig feghet och administrativ fördröjning Man kan tolka det som en oförmåga att besluta även när ovedersägliga fakta finns klart dokumenterade. Gunnar Heckscher har skrivit någonstans i en lärobok att den ingelligente administratören vet när han/hon ska strunta i en bestämmelse eller tillämpa den. Det inlärt hjälplösa är påfallande hos svenska ämbetsmän och politiker. Det gäller att ha ryggen fri. Bengt Sändh har i en av sina böcker skrivit att bara den som har brutit mot minst tio bestämmelser varje dag kan sova gott. Inte att undra på att så många svenskar sover illa om nätterna.Civilkurage verkar inte vara något som står högt i kurs hos politiker och andra offentliga beslutsfattare.

Har just lyssnat på ett radioprogram i P1 som handlade om hur en 13-årig flicka begick självmord efter diverse placeringar i fosterhem och vårdinrättningar. Lyssnade till samma program tidigare och blev då lika tagen och upprörd över hur amatörmässigt socialarbetare och politiker sköter sina uppgifter eller snarare inte sköter eller klarar av sina åtaganden och åligganden. Att det inte är frågan om enskilda enstaka fall gör det inte mindre upprörande.

I samma nyhetssändning berättas att en f.d. chef för Röda Korset tillsammans med ett antal "entreprenörer" lurat till sig 5-10 millioner av RK och Cancerfonden. Nog är det märkligt hur somliga kan bete sig , allt i girighetens namn. Hur kan man komma tillbaka till samhället med flaggan i topp. Det är kanske bara att vänta på att preskription hjälper dem på traven. Trustorhärvan med Thomas Jisander(världsmästare på att festa) och Joakim Posener(svensk mästare på att leka kurragömma med polismyndigheterna) som plundrade företaget på 700 miljoner och lyckades tack vare svensk preskriptionslagstiftning klara sig helskinnade och med behållna och väl undanstoppade pengar.Märkligt hur saker och ting fungerar t.ex hur man med hjälp av lordtitlar och annat kan klara sig undan det mesta hur ssuspekt det än ka vara.